Genomförda konserter

Vesper av Rachmaninov
Allahelgonakonsert 2003
Carmina Burana
Bruckners E-mollmässa
Julkonsert 2002
Allahelgonakonsert 2002
Luboff-konsert 2002
Påskkonserter 2002
Julkonsert 2001
Höstkonsert 2001
Sommarkonsert 2001
Bergen 2001
Vårkonsert 2001
Julkonsert 2000
Vårkonsert 2000
Förklädd gud
Adventskonsert 1999
Julkonsert 1999

BERGEN - Syng for oss

Efter att ha blivit en körmedlem rikare i Örebro, sett en fiskgjuse över ett värmländskt skogsbryn samt sjungit sånger var vi så framme i Oslo. Här blev vi varse att våra svenska kronor inte var värda särskilt mycket. Tursamt nog skulle vi tävla i något helt annat än ”Starkaste valutan”. Färden gick vidare, och även om målet med resan var Bergen, så var resan mellan Norges två största städer ett mål i sig. Hardangerviddas storslagenhet väckte till och med de tröttaste, fick korsordsläsarna att avbryta ”bladdryck på två bokstäver” och kaffedrickarna att skippa koffeinet för en stund.

Solen sken självfallet i Bergen vid ankomst, liksom den gjort hela vägen. Vandrarhemmet visade sig genomgå en grundlig renovering och vår framstående kamrer såg slentrianmässigt till att vi betalade en tredjedel av vad som sagts samt att vi morgonen efter skulle få duscha på badhuset. Vi delade upp oss i de två befintliga sovsalarna. Några valde den varma och torra med utsikt mot de omgivande bergen, andra tog den fuktiga, kylslagna salen vars nybonade golv spred en märklig odör och vars fönster vette rakt in i en betongvägg.

Morgonen efter tågade vi ut i den värmande solen och den sista imman på de glasögon från sovsal modell kall och fuktig torkade upp. Efter ett uppfriskande besök på badhuset intogs frukost på ett rökigt kafé och sedan blev det repetitioner. Solen fick se oss endast under korta pauser under fredagen, men efter att ha sjungit våra tre tävlingsstycken några gånger kunde vi på kvällen med gott samvete vandra ut för att se Bergen. Den gemensamma middagen åt vi givetvis i Bryggen, ett område med gamla trähus som står med på UNESCO´s världsarvslista. Någon vekling tog kött, men annars var det fisk som stod på bordet. De flesta var nöjda och glada över mat och dryck, ingen njöt av priserna. De norska pengarna visade sig gå åt i en faslig takt. Bland annat skänkte Burger King bort menyer för 90 svenska kronor. Men det kan kanske en slibbig burgare, en urvattnad läsk och en påse med halvtama pommes frites vara värda.

Tävlingsdagen vaknade vi tidigt, ingen hade dragits med i fredagskvällens feststämning. Kanske var det vädret, kanske var det nerver, hur som helst var alla redo för en repetitionsdag med en hel del vila innan tävlingen. Efter att ha sjungit igenom vårt program, såg vi Bergen, en synnerligen vacker stad, med dramatiska berg som slukande denna mysiga, men fiskdoftande, norska pärla.
Sightseeingen avslutades till slut för oss, och allvaret infann sig när vi möttes upp vid Grieghallen, ett utmärkt exempel på grotesk, men ändå charmig, betongarkitektur. Egen loge med speglar, dock utan sminkös, fanns till förfogande. Några skämtade, andra halvbråkade, det röktes, och fnissades. Mest av allt smög sig dock svettpärlorna så sakteliga fram och plötsligt var det dags. Själva intåget på scenen, framträdandet och uttåget – till rikliga applåder – gick som på räls. Efteråt hördes dock de klassiska:”det gick inge’ bra” och andra negativa, överdrivet ödmjuka, kommentarer.
Efter att ha lyssnat på två av våra konkurrenter var det till slut dags för den stora galan. Grieghallen fylldes av sångarglädje, och en efter en betades de olika kategorierna av. Skrikande damkörer, blandkörer och brölande manskörer avlöste varandra med att springa fram på scenen och ta emot applåder. En allt mer nervös, och nästan besviken stämning infann sig då åtminstone några av oss började bli allt mer säkra på att vi inte skulle vinna…
När till slut vinnaren i vår kategori skulle koras han presentatören endast säga att det är ”extra hyggli att presentera en kor fra Sverige” innan kaoset bröt ut. Basar kramade varandra, sopraner frambringade toner de tidigare under veckan gnällt över att de varit för höga, tenorer spelade luftgitarr, altar dansade runt i eufori och vår körledare slet till sig en sällskapsdam(!) att ha med sig ner på scen för att motta diplom, applåder, respekt och 10 000 norska. De dubier vi haft en halvminut tidigare ville ingen kännas vid.
Den tveksamma middagen efteråt, halvkall kyckling med en gnutta sallad, gav inga effekter på den glada feststämningen. Det dansades, sjöngs och firades som aldrig förr. När vi fann det slutfirat gled vi ut från Grieghallen och gav även en specialkonsert för hela tre beundrare utanför entrén till den norska musikens storhets hall. Antagligen inte det bästa framförandet som Ursus presterat, men självförtroendet som bubblade inom oss kommer att bli svårslaget!
Sista natten med gänget förflöt relativt smärtfritt. Några sov i glädjerus, andra i andra typer av rus och åter andra sov i konsertkläderna. Om det var brist på rena plagg eller om det var förenat med separationsångest får vi nog aldrig veta. Morgonen blev en hetsig historia i snabbduschar, städning och packning innan vi vandrade genom det yrvakna Bergen, ett Bergen som nu vaknade upp med en svensk kör som mästare.
Tågresan liknade i mångt och mycket den som vi företagit oss några dagar tidigare Fortfarande sken solen outtröttligt. Tänkvärt, men alls inte underligt, så var sovandet, korsordslösandet och godisätandet som nordiska mästare i körsång tämligen likartat!
Slutligen vill kören tacka vår eminente körledare Björn Borseman som tagit oss till denna seger samt de bidrag som KFUK-KFUM gett oss.